Pandemins nästan tvååriga uppehåll av scenkonst blev ett hårt slag för flera tekniska och konstnärliga yrken och många frilansare har lämnat branschen. Konsekvensen är att vi nu har stor brist på flera olika scentekniska yrken berättar Pierre Leveau, teknisk chef på Uppsala stadsteater.
I en intervjuserie kommer Uppsala stadsteater framöver att berätta om ett flertal av teaterns yrken, för att belysa hantverket och locka fler att söka sig till branschen.
Detta är del 1.
– Det är jättesvårt att hitta personal efter pandemin. De firmor som vi tidigare hyrde in folk ifrån har inte längre personal att hyra ut. När vi i höstas till exempel sökte efter en scenmästare så fick vi in EN ansökan, som i och för sig var bra, ändå. Vi har även haft jättesvårt att hitta rekvisitörer, berättar Pierre Leveau.
Var frilansarna valt att gå är svårt att veta, kanske till nya yrken, utbildningar eller till film och tv som Pierre Leveau gissar på.
–Det är fler än vi som har svårt att hitta folk. Jag har ofta kontakt med olika scener som har det jättetufft med att hitta personal.
Konsekvensen blir att kunskap försvinner från branschen. Och även utbildningarna är få. Stockholms Konstnärliga Högskola (SKH) som tidigare utbildade scentekniker har inte längre kvar linjen utan har valt att rikta in sig på designyrken inom ljud, ljus och maskdesign. En linje för teater, scen och event-teknik startade för några år sedan på Frans Schartaus Handelsinstitut, där teatern hoppas kunna knyta nya kontakter via elevernas praktik.
– Teaterteknikbiten har verkligen tappat folk. Jag pratade härom veckan även med kollegor från Tyskland som också har svårt att hitta kvalificerad personal. Vi får se om de som tidigare jobbat inom yrkena kommer tillbaka eller om de är borta för gott. Hos oss har vi även många 60-åringar som jag är väldigt glad att ha kvar så länge de vill jobba, men vi har sannolikt en hel del pensionsavgångar inom 5–10 år.
Uppsala stadsteater har nu börjat kika på om det skulle gå att ordna lärlingsplatser på t.ex. rekvisita-avdelningen.
– Det är ett försöka att rädda vissa av våra kompetenser som finns på teatern, och där vi ser att personalbristen fortsatt kommer vara stor.
Thomas Hedquist, ljudtekniker på Uppsala stadsteater, började sin bana som trummis, hamnade på teatern via en granne, och blev kvar i 20 år.
Hannelore Schwarz och Magnus Dahlbäck är dekormålare och attributmakare på Uppsala stadsteater. Ett yrke som kräver både skicklighet och uppfinningsrikedom.
Johanna Rönnbäck stirrar ohejdat på människor i kollektivtrafiken för att få inspiration till jobbet som mask-och perukdesigner på Uppsala stadsteater.
Jonas Nyström är ljusdesigner och klev in på Uppsala stadsteater som 16-åring. Nu 46 år senare är han fortfarande kvar. ”Jag älskar det här stället, teatern är mitt liv!”
Två smeder jobbar i dag på Uppsala stadsteaters dekorateljé: Mattias Umaerus och Ola Wilhelmsson. Här gör de arbeten i aluminium och stål och uppfinner och tillverkar tekniska lösningar till teaterns dekor.
Som patinerare på teatern så går Inga Lindéns jobb ofta ut på att få nya plagg att se välanvända ut. Hon har under åren även uppfunnit kostymer som ska se ut att vara gjorda av mosaik och förvandlat stickade tröjor till ringbrynjor.