Thomas Hedquist, ljudtekniker på Uppsala stadsteater, började sin bana som trummis, hamnade på teatern via en granne, och blev kvar i 20 år.
I en intervjuserie berättar Uppsala stadsteater om ett flertal av teaterns yrken, för att belysa hantverket och locka fler att söka sig till branschen.
2001 ringde Thomas Hedquists granne som jobbade på Uppsala stadsteater till honom, då de stod utan ljudtekniker. Sedan dess har han inte lämnat teaterhuset.
– Jag började som ljudtekniker i Kungarna av fyris som sattes upp på Katalin med bland annat Freddie Wadling, Göran Engman och Anna Carlson. Den var väldigt rolig att jobba med särskilt som jag kom från musikbranschen, berättar Thomas.
Han började nämligen sin bana som ljudtekniker via bandet som han spelade i som ung.
– Jag var trummis och därmed klar först när vi spelade in i studion då trummorna ofta spelas in först som grund. Jag började titta allt mer på vad ljudteknikerna höll på med och skaffade sen egen utrusning och började greja hemma. Jag är självlärd genom att testa mig fram till vad som funkar.
Att sätta sig in i en ny teaterproduktion har vissa likheter med att spela in musik berättar Thomas:
– Man har ett manus och börjar fundera på hur man kan fylla ut och göra en produktion av det, på samma sätt som man gör med en ny låt. Man börjar i liten skala och jobbar sig fram. Vi sitter ofta med på repetitioner och tittar och letar ljud under tiden för att se vad som funkar. Mycket av ljudbilden görs under repetitionerna eftersom ljudet avgörs mycket av hur det ser ut på scenen. Vi tittar även på hur ljuset ser ut för att kunna förhålla oss till det.
Ljudskapandet ser olika ut beroende på vem som regisserar och om det finns en kompositör eller utomstående ljuddesigner i det konstnärliga teamet, berättar Thomas.
– Ibland gör vi hela ljuddesignen och ibland får vi en önskelista av regissören. Det kan vara en atmosfär som de vill få till, eller att de vill få in ljudet av en vind eller fågelsång. Många föreställningar har inte så mycket extra ljud utan mest i övergångar mellan vissa scener. Mitt jobb handlar om allt från att bearbeta ljudmaterial som vi köper till att skapa ljudatmosfärer själv. Roligast är ju att få göra en egen design förstås.
Thomas var även en stor del av Uppsala stadsteaters poddteatersatsning som drogs igång under pandemin, då flera ljuddramer spelades in i teaterns studio.
– Då gjorde vi en hel del egna effekter. Till exempel spelade vi in när vi gick över olika trägolv. Det finns även andra knep som till exempel att krossa paprika för att få det att låta som en käke som går sönder. Sånt är roligt att tänka ut tycker jag.
För att gilla det här yrket så är det bra att ha ett kreativt sinne och att vara genuint intresserad av det man gör
Thomas Hedquist
Tomas minns även hur han i Vem är rädd för Virginia Wolf (2013) stod och krossade glasflaskor mot en kant i en av teaterns korridorer för att spela in ljudet och hur de släckte stearinljus med fingertopparna för att få till ett ”fräsljud” som från en blixt.
Utbildning inom ljudteknik finns i dag bland annat på Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet.
– För att gilla det här yrket så är det bra att ha ett kreativt sinne och att vara genuint intresserad av det man gör. Själva scenkonsten kan man lära sig på plats.