Teaterns yrken: Dekormålare

en man i basker i en lokal med penslar
” Jag tänker ibland att vi är som studiomusiker som ska kunna allt från bossanova till hårdrock”, så beskriver Magnus Dahlbäck yrket som dekormålare. Foto: Maria Lilja

Hannelore Schwarz och Magnus Dahlbäck är dekormålare och attributmakare på Uppsala stadsteater. Ett yrke som kräver både skicklighet och uppfinningsrikedom.

Scenkonstbranschen drabbades hårt av pandemins nedstängning och det råder nu brist på flera scentekniska yrken. I en intervjuserie kommer Uppsala stadsteater framöver att berätta om ett flertal av teaterns yrken, för att belysa hantverket och locka fler att söka sig till branschen.

Detta är del 3.

Hannelore Schwarz har jobbat med teater i över 40 år. Först som maskör och scenografassistent i Tyskland och de senaste 30 åren som dekormålare.

Även Magnus Dahlbäck har en bakgrund som scenograf, men är också konstnär och dekormålare i grunden.

Att måla scendekor är ett helt eget skrå menar de bägge:

– Det är väldigt annorlunda jämfört med konst. Här förvandlar vi saker och kan få dem att se ut som annat än vad de är. Vi bygger sandslott kan man säga. Man behöver även vara lyhörd för hur scenografen tänker, jämfört med den egna konsten där ens egen person kan vara mer framträdande, berättar Magnus.

En person målar på golvet med en långpinne med kolstift i änden
Hannelore Schwarz, målar den stora tygkulissen till Svindlande höjder för hand. För att få överblick och fina linjer så använder hon sig av ett skaft med ett kolstift i änden. Foto: Maria Lilja

De är bägge även attributmakare, alltså tillverkare av specialrekvisita som inte går att köpa.

– Det är det som jag tycker är roligast att jobba med. En gång gjorde jag till exempel en 1 meter lång näsa till Pinocchio, det var väldigt svårt att få den att sitta kvar i ansiktet, men vi löste det till slut. Jag tillverkade även en stor kaktus som skull slå ut i blom på scenen till Barnen från Frostmofjället, berättar Hannelore.

Just nu jobbar hon med att tillverka en stor askhög och en pelare som ska se ut att ha brunnit till Julius Cæsar.

– Jag tittar då på en massa bilder av aska och gör olika prov för att se vad som funkar bäst.

Magnus i sin tur ska framöver tillverka två jättelika händer på 1,5 meter styck och ett öga som ska kunna titta sig omkring till Förvandlingen.

– Jag gjorde även ett grishuvud till De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, då jag köpte ett riktigt grishuvud och gjöt av i silikon. Huvudet skulle även kännas köttig då skådespelarna skulle kasta det så vi satte en sandsäck mitt i, berättar Magnus.

en grupp människor på scen i en scenografi som ser ut som en tidningsbutik
Magnus Dahlbäck tillverkade delar av scenografin till De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Bland annat ett grishuvud som skulle se och och kännas som ett riktigt djurhuvud. Foto: Mats Bäcker

Både Hannelore och Magnus bygger också konstant upp sin bildbank av bra material att härma och smart lösningar att komma ihåg.

– Man blir ju lite arbetsskadad och går runt och tittar på hur olika material ser ut. Jag fotar av fina barkbitar och kan fastna för snygga betongytor, berättar Magnus.

Att måla för scen är speciellt då dekoren ska uppfattas på samma sätt av alla som sitter i salongen oavsett plats.  

– Vi måste hela tiden förenkla och få saker att se trovärdiga ut med små medel. Man måste även tänka på hur dekoren ska användas och om den behöver vara slitstark eller kanske hålla för att kasta vatten på. Och så behöver vi ta in hur ljuset ser ut – om det förstärker färgerna eller gör att de försvinner. Jag gillar att ha i lite sågspån, cement eller spackel i färgen när jag jobbar så ytan får en struktur, det gör att ljuset faller på ett annat vis på ytan, förklarar Magnus.

en mörk bild på en man med lång näsa
Hannelore Schwarz tillverkade en lång näsa till Pinocchio (2013). Foto: Micke Sandström

En stor del av jobbet är att försöka vara lyhörd för scenografens konstnärliga vision och få till dekoren som hen tänkt sig.

– En del scenografer har en jättetydlig vision, andra ger oss frihet att gestalta delar av scenografi själva. Jag tänker ibland att vi är som studiomusiker som ska kunna allt från bossanova till hårdrock, berättar Magnus.

Det finns även trender inom scenografi berättar de. För 20 år sedan var det till exempel vanligt med målade fonder, sedan kom ett par år med betong och en sväng med mycket plexiglas. Även rosa har varit senaste årens trendfärg.

I dag finns en våg av hyperrealism och att allt ska se bra ut även på två meters avstånd. Det har även kommit in modern teknik i form av livekameror och projektioner på senare år berättar Hannelore och Magnus.

Dekormålarna inom scenkonstbranschen har oftast en konstnärlig bakgrund. En utbildning i dekormåleri och attributmakeri finns i dag i Skellefteå och många lär sig även hantverket genom att gå som lärlingar.

Inom något år planerar Hannelore att trappa ner och gå i pension.

– Det gör att man tänker tillbaka en del på vilket roligt jobb man har. Blir man trött på att måla löv en dag så får man alltid göra något annat nästa dag. Man får jobba i olika material och vara lite uppfinnare för att hitta på egna lösningar, det är det jag tycker är så roligt med det här yrket, säger hon.

NÄSTA DEL: MASK- OCH PERUKDESIGNER