Att få till rätt ljus i en föreställning är ett hantverk som kräver samspel med i princip alla övriga avdelningar på teatern.
Jonas Nyström är ljusdesigner och belysningsmästare och klev in på Uppsala stadsteater som 16-åring. Nu 48 år senare är han fortfarande kvar.
– Jag älskar det här stället, teatern är mitt liv!
I en intervjuserie berättar Uppsala stadsteater om ett flertal av teaterns yrken, för att belysa hantverket och locka fler att söka sig till branschen.
Med två skådepelare till föräldrar så är det kanske inte så konstigt att Jonas Nyström klev in på Uppsala stadsteater redan som 5-åring. Ett par barnroller blev det innan han som 16-åring knackade på igen, den här gången för att söka jobb.
– Jag var skoltrött och tänkte att jag kanske skulle kunna få jobb här ett år innan jag tog upp gymnasiestudierna igen. Men jag blev kvar och nu har jag varit här i 48 år. Jag älskar det här stället, teatern är mitt liv!
Här lärde han sig hantverket som ljusdesigner/beslyningsmästare från grunden. Först som ”spakplockare” till att i dag sätta ljuset digitalt. Han arbetade även en tid som scentekniker och rekvisitör.
– Sten som jobbade med ljus på teatern frågade om jag kunde hjälpa till att hänga lampor. Jag tyckte att det var kul och började hjälpa de två gubbarna som gjorde ljuset här då.
På den tiden fanns endast ett analogt ljusbord och man behövde ibland vara två som hjälptes åt vid det tre meter långa ljusbordet.
– Vi hade en stor korskopplingstavla på höger sidoscen med alla kontakter numrerade. Som mest kunde vi ha 96 lampor. Man kunde förinställa fyra olika ljusmoment, så när ett var klart så fick man snabbt ställa om spakarna till ett nytt. Där och då kände jag att det var ljus som jag ville hålla på med.
Vad var det som fascinerade dig mest?
– När allt på scen spelar ihop, då händer något magiskt. Att kunna skapa den där magin är det jag älskar. Det är som att måla en tavla.
Oftast vill Jonas komma in och höra regissörens och scenografens idéer tidigt i processen för att skapa sig en bild av vad de vill åt ljusmässigt. Han sitter även med på repetitioner och antecknar och känner in vad som händer och funderar på hur han kan hitta ett ljus som kompletterar det som sker på scenen.
Jobbet som ljusdesigner är roligt, men också krävande berättar Jonas.
– Det kan vara stressigt och det är ett prestationsyrke. Jag är perfektionist och vill göra ett bra jobb vilket också skapar en stress. Det kan vara slitigt, men är också så jävligt kul.
På Uppsala stadsteater sitter en fast ljusrigg ovanför stora scenen vilken Jonas jobbar utifrån.
– Det är bra men också en begränsning, det behöver ofta kompletteras med ljus som passar just den produktion som jag jobbar med.
”Jag har släppt mer och mer på prestigen och vågat lita mer på min yrkesroll”
Jonas Nyström
Jobbet som lusdesigner/belysningsmästare är en kombination av att ljussätta dekoren och sätta spelljus för skådespelarna att röra sig i.
– Repetitionerna är en skapande process där jag deltar genom att designa ljuset. Slutresultatet är ett gemensamt jobb.
Under ljussättningen kan man även ta in ljusmodeller, personer som får gå och stå på scenen under rena teknikpass, för att Jonas ska kunna fokusera på att sätta ljuset.
– Vi tar ju även hänsyn till kostym och mask som påverkas av ljuset. Det är till exempel stor skillnad på att jobba med gamla halogenlampor jämfört med dagens ledlampor. Man kan behöva parera med en annan färg på smink eller att vi tar ner rödsticket lite i lamporna för att det ska harmonisera bättre.
Hur tänker man kring mörkret – även det behöver ni ju jobba med?
– Det behöver man verkligen. I början fattade jag inte det utan hängde upp alla lampor på en gång och visste sen knappt vilken lampa som lös. Nu börjar jag med mörkret och bygger upp lampa för lampa. Oftast kan det räcka med ett par stycken, det är bättre att börja från det lilla.
Under åren har Jonas jobbat med en mängd olika regissörer och scenografer i olika stilar.
– Jag ser mig själv främst som teaterljussättare men är hemskt glad åt musikalerna jag gjort. Nu senast Next to normal med Ronny Danielsson. Den är jag väldigt stolt över. Jag tycker även mycket om Älskad, saknad – inte bara mitt eget arbete utan det vi i hela produktionen skapat tillsammans.
Det har nu blivit 46 år på Uppsala stadsteater.
Vad har du lärt dig om dig själv under de här åren?
– Att lita på magkänslan om vad jag tycker är snyggt. Ofta landar vi i en mix av mina och det konstnärliga teamets intentioner. Jag har släppt mer och mer på prestigen och vågat lita mer på min yrkesroll.