Två smeder jobbar i dag på Uppsala stadsteaters dekorateljé: Mattias Umaerus och Ola Wilhelmsson. Här gör de arbeten i aluminium och stål och uppfinner och tillverkar tekniska lösningar till teaterns dekor.
– Det ska vara lätt som en fjäder men stabilt som granit, säger Ola Wilhelmsson.
– Jag hamnade här av en slump 2020, berättar Mattias Umaerus som är tillbaka i sin barndomsstad Uppsala, vilken han lämnande för Köpenhamn som ung:
– De senaste tio åren innan dess bodde jag i Köpenhamn, jobbade som cirkusartist och turnerade runt i Europa. Precis när pandemin slog till så jobbade jag med ett eget scenkonstprojekt.
Projektet ställdes in. Mattias var trött på turnélivet och hade även precis blivit pappa. Så han och den lilla familjen flyttade upp till släktgården utanför Uppsala där han växt upp.
– Jag har alltid varit bra på att uppfinna och bygga olika saker och haft det som ett sidogig vid sidan av artisteriet. Jag producerade även en föreställning som handlande just om hur vi kunde göra ljud och ljus av artisternas rörelser, där vi byggde teknik som löstes ut av sensorer.
2020 skrev han så ett mail till dekorateljén för att höra om de behövde hjälp. Och sedan dess har han jobbat här.
I dag har Mattias en delad tjänst som snickare och smed och är ofta den som får hitta på speciallösningar till olika produktioner.
I smedjan jobbar även Ola Wilhelmsson.
– Jag har blivit så mycket bättre sen Mattias kom. Han gör så mycket fiffiga tekniska lösningar och konstruktioner. Jag är jävligt bra på att svetsa. Allt annat är Mattias bättre på.
– Jag frågar ju ofta Ola hur man gör, och om det ser bra ut. Och ofta svarar du ”nej, men det duger”, skrattar Mattias.
Ola jobbade som smed på både Riksteatern och Dramaten innan han 2014 kom till Uppsala stadsteaters dekorateljé.
– Allt Riksteatern byggde behövde vara i aluminium för att vara lätt och kunna hanteras smidigt av lokala personer ute i landet.
Sin utbildning till smed hade han då gjort på Träakademien Höga Kusten i Kramfors och via Arbetsförmedlingen där han gick en utbildning till licenssvetsare för stål.
En bra egenskap som smed är att ha en stadig hand och att en bra koordination mellan hand och öga, precis som en maskör, berättar Ola:
– Det är ett pilljobb, man behöver också mycket tålamod.
– Även påhittighet och nyfikenhet är viktigt, vi uppfinner hjulet i varje nytt jobb. Vi kan ha referenser till tidigare byggen, men kan inte göra exakt likadant utan behöver hitta en ny lösning för varje produktion, säger Mattias.
Ofta får de en önskan om hur en del i scenografin ska se ut och fungera, sedan får de själva räkna ut hur de ska tillverka just en sådan.
– Till exempel så gjorde vi ett exploderande bord till Spegelmannen och en vev som ska driva belysning i Älskarinnorna. Det vi tillverkar ska även hålla att flytta ganska enkelt och inte vara farligt för dem som hanterar dekoren.
– Det ska vara lätt som en fjäder men stabilt som granit, fyller Ola i.
Mattias och Ola bygger i både aluminium, stål och trä, och oftast tjockare och stabilare än vad som behövs för att konstruktionerna inte ska kännas svajiga för skådespelarna och scenteknikerna att hantera.
Dekorateljén har även tre 3d-skrivare i vilken de kan tillverka mekaniska delar till olika konstruktioner så att de kan testa om mekaniken fungerar som de tänkt.
– Jag har hållit på med 3d-skrivare ett par år, det är kul och en bra hjälp till exempel för att tillverka små mekaniska delar, säger Mattias.
Berätta om några produktioner som ni är extra stolta över!
Ola: Det sjunde inseglet. Där gjorde vi sex meter höga lyktstolpar i aluminium som gick ner under scengolvet där det satt en motvikt. En stolpe skulle man även kunna klättra upp i och så skulle den vika sig på mitten. Vi kämpade ända in i premiärveckan, men jävlar vad bra det blev!
Mattias: Älskarinnorna, där jag byggde nästan allt från scratch. Och snurrscenen till Bra där!. Då hyrde vi bland annat in motorer från Cullbergbaletten som vi lödde om och drog egna kablar till.