Teaterns yrken: Patinerare

en kvinna står i ett rum med kaklade väggar
För att få till en välanvänd känsla på till exempel rockar så kan man lägga stenpåsar i fickorna och mjuka rör i ärmarna och sedan hälla vatten på och lämna plagget över natten, berättar Inga Lindén, patinerare på Uppsala stadsteater. Foto: Maria Lilja.

Som patinerare på teatern så går Inga Lindéns jobb ofta ut på att få nya plagg att se välanvända ut. Hon har under åren även uppfunnit kostymer som ska se ut att vara gjorda av mosaik och förvandlat stickade tröjor till ringbrynjor.

Scenkonstbranschen drabbades hårt av pandemins nedstängning och det råder nu brist på flera scentekniska yrken. I en intervjuserie kommer Uppsala stadsteater framöver att berätta om ett flertal av teaterns yrken, för att belysa hantverket och locka fler att söka sig till branschen.

Detta är del 7.

Just nu jobbar Inga Lindén, patinerare på Uppsala stadsteater, med kostymerna till Förvandlingen där de vuxna riddarmänniskorna ska få rustningar av olika slag. En trio paraplymakare ska också få overaller målade i färger som ska se ”kemiska” ut.  

– Scenografen Siri Areyuna Wilhelmsson vill att det även ska låta och ”klonga” lite om rustningarna så vi ska få in metalldelar någonstans också, berättar Inga.

Riddarmänniskorna, som barnet i pjäsen ger sig ut för att rädda, kommer också att få ringbrynjor vilka Inga tillverkar av grovstickade tröjor.

– Vi målar dem med trälim blandat med grafitpulver. Sedan kan man också spraya och måla med silverfärg för att få lite glans på ringbågarna. I och med att det är så mycket färg och lim på tröjorna så går det sedan bra att klippa i tröjorna, förklarar Inga.

Sköldarna till riddarmänniskorna tillverkas i material som liknar liggunderlag och stövlarna är i grunden skoterkängor som även de kommer att målas och patineras.

en kaklad hörna av ett rum emd två provdockor klädda i svarta sopsäckar
Inga Lindén har även en sprutbox på sitt arbetsrum, där hon kan måla och spraya kläder.

Att få kostymer att se ut att vara gjorda av ett annat material eller att få nya kläder att se begagnade och smutsiga ut är en stor del av Ingas jobb.

Med sina drygt 17 år i yrket så har receptbanken i minnet och knepen blivit många.

– Det roliga är att man får uppfinna nytt hela tiden. Man får ösa ur det man har i minnet men också alltid tänka nytt.

I Ingas rum på teatern ryms både färgburkar och blandningar av olika slag, en sprutbox för att kunna spraymåla kläder, och tygtryck och pärmar med material från tidigare produktioner.

– Ett klassiskt knep är att riva sadeltvål med fett i, sån som man använder att göra rent skinn och skor med. Man vispar upp den till ett skum med en rakborste och penslar på kläderna. När man sedan bränner på med ett strykjärn så kommer tyget att se blankslitet ut. På så vis kan vi framställa läderdetaljer på till exempel sammetstyg. Man kan även blanda i brun skokräm och bränna av med strykjärn och sedan lacka.

en diskho med färgburkar intill
Patineraryrket är ett smalt skrå, och ett yrke som man ofta lär sig genom praktik. Just nu lär Inga ut sin kunskap till en kollega från Dramaten.

Ett vanligt bekymmer inom teater är att man tycker att vita plagg är för vita. Det kan till exempel vara underkläder som ska se lite svettiga ut. Ett problem som Inga löser genom att färga kläderna med någon kemikalie eller vanligt te. Efter det kan man bleka ringar på plagget för att få fram känslan av intorkad svett än mer.

Under de två mask- och kostymgenomdragen som sker innan premiären brukar också många bitar falla på plats, berättar Inga.

– Det är efter det som vi börjar doppa kläder i te för att smutsa ner dem ytterligare och korrigera andra saker som man ser först när kläderna kommer upp på scen.

”Det roliga är att man får uppfinna nytt hela tiden. Man får ösa ur det man har i minnet men också alltid tänka nytt”

Inga Lindén

Patineraryrket är ett smalt skrå, och ett yrke som man ofta lär sig genom praktik. En kurs finns på Tillskärarakademin i Göteborg, och det är även bra att ha med sig kunskap om textil, menar Inga. Hon har också haft stor nytta av den konstskola hon gått, i form av färglära då hon ofta målar och trycker tyger.

Inga själv gjorde en administrativ sväng på teatern innan hon klev in på kostymateljén på heltid:

– Jag hade gått ett antal textilutbildningar och jobbade på kostymavdelningen innan det dök upp en tjänst som sekreterare åt teaterchefen, vilken jag fick. Det blev åtta intressanta år, vilka gav en bra inblick i teaterproduktionen. Men sedan längtade jag upp till kostymavdelningen igen.

Inga fick gå som lärling hos dåvarande patineraren som skulle gå i pension och tog sedan över tjänsten.

en kvinna sitter vid ett skrivbord med papper och skisser framför sig
Paraplymakarna till Förvandlingen ska få snickarbyxor och collegetröjor som ska se ”kemiska” ut. ”Jag tänker att vi blöter dem och lägger dem på golvet och sen häller på färg som får sprida sig över tyget”, säger Inga.

Just nu lär hon även själv upp en kollega som i dag jobbar som påklädare på Dramaten och som vill lära sig mer om patineraryrket.

Under åren har Inga fått alla möjliga uppdrag till sig, alltifrån att trycka tidsenliga fotbollströjor á la 1992 från Ronaldos tid i Real Madrid, till att trycka tyg med spindlar på till Kapten korks 1700 tals-kappa.

Ett arbete som hon är extra stolt över dök upp i produktionen Tjuven.

– Då skulle vi göra kläder som såg ut att vara gjorda i mosaik från Ravenna. Då hittade vi ett svart quiltat täckjackstyg som jag rollade med vit färg, vilket gjorde att färgen inte fäste i groparna. Vi punktmålade även vissa ställen. Det blev en väldigt fin illusion och mycket likt mosaik.