Ett av de märkligaste åren i teaterns historia är till ända

Petra Brylander porträtt
Petra Brylander porträtt. Foto: Carl Thorborg

Petra Brylander, Teaterchef på Uppsala stadsteater blickar tillbaka på året som gått. Ett av de märkligaste i teaterns historia.

Det är med stolthet och glädje jag tittar tillbaka på året som gått. Hur kan det vara möjligt tänker ni?

Det har trots allt varit det värsta året i teaterns historia. Halva året tvingades vi hålla stängt för publiken och andra halvan levde vi med både restriktioner och vaccinationsbevis.

2021 var året då vi var rädda för att smitta varandra, rädda för att själva bli riktigt sjuka i Covid-19 eller att förlora en nära anhörig. Det har varit fruktansvärt svårt och utmattande att ständigt vänta på besked som ändrat våra förutsättningar att spela och hålla teatern öppen, med extremt kort framförhållning. Att plötsligt betraktas som ”icke nödvändig verksamhet”. Att bli utpekad som platsen där smittan sprids trots att så inte varit fallet. Våra rymliga lokaler och möjligheten att både tidsmässigt och fysiskt sprida ut publiken har borgat för en trygg upplevelse till skillnad från hur det sett ut på stora handelsplatser eller i fullpackad kollektivtrafik.

Det var ett akut lägre såklart, för alla, och trots att jag aldrig trodde att jag skulle säga det har vi lärt oss mycket om oss själva och hur starka vi är.

Vi är vana att ta hand om vår publik och har alltid gjort vårt yttersta för att kunna säkra besöket ur alla perspektiv, ändå har restriktionerna alltid drabbat oss i scenkonstbranschen hårt. Vi har behövt tyda myndigheternas ofta dubbla budskap och hantera trubbiga regelverk, vilka skapat fler frågor än svar.

Som tur är har vi på teatern alltid vetat att vi är en i allra högsta grad nödvändig verksamhet. För publiken, för utövarna, för medborgarna, för kulturen och för konsten.

Vi ger aldrig upp!

Under den nedstängda våren 2021 tog vi fram hela produktioner som sätts upp nästa spelår. Vi har gjort radioteater i poddformat som vi producerat helt själva, och vi har skapat två digitala föreställningar med hög kvalitet för barn och unga som har visats i skolklasser för över 10 000 barn. Vi har tagit fram en ny visuell identitet, en ny vision och har nu även en helt nyrenoverad och omdesignad foajé.

Hösten 2021 öppnade vi med ett flertal nyskrivna verk i vitt skilda genrer som utmanade och berikade, gav upphov till samtal och tog ett nacksving på vår samtid.

Vi har utmanat oss att tänka nytt och gjort orädda val trots en osäker samtid. Vi har varit omtalade och välbesökta. Vi har varit ett hus fullt av energi och kreativitet och så ska vi fortsätta oavsett vilka restriktioner som vi tvingas leva under 2022.

Ett av de projekt som jag är mest stolt över under 2021 är att Uppsala stadsteater för första gången i teaterns 70-åriga historia spelade sommarteater i Gottsunda.

I ett stort tält på en gräsmatta mitt i området tog teatern plats och i den ljumma sommarkvällen fylldes spelplatsen av både magi och gemenskap. En rik uppsättning av Loranga Loranga av Barbro Lindgren som älskades av barn och vuxna. Fribiljetterna gick åt på några minuter. Det blev en rakt igenom lyckad uppsättning trots att vi inte hade en aning om hur det skulle gå när vi satte igång.

Med allt det ovan nämnda och mycket mycket mer otroligt som alla på teatern har gjort och åstadkommit under detta galna år så kan jag bara konstatera: Vi ser på framtiden med tillförsikt! Gott nytt år!

Ekonomichef sökes

Karaktärerna i Svindlande höjder – ett släktträd

Karaktärerna i ”Svindlande höjder” är många och ofta döpta till ungefär samma sak. Här gör vi ett försök att reda ut hur de hänger ihop.

Jättebygge ska plockas i sär likt lego

Om Emily Brontë

Kate Bush hyllas med rödklädd dans

Två rödklädda kvinnor
Karolina Larsson och Linn Liljemo

Sedan 2016 har rödklädda människor från hela landet tagit sig till Kungshögarna i Uppsala i mitten av juli för att dansa tillsammans och hylla Kate Bush och hennes ikoniska låt ”Wuthering heights”. Samma sak sker över hela världen exakt samma dag. Sedan 2017 är det Linn Liljemo och Karolina Larsson som arrangerat ”The most wuthering heights day ever” i Uppsala.

Allt började med konstnärsgruppen Shambush som 2013 ordnade ”The most wuthering heights day ever” i Brighton då omkring 300 personer klädde sig i röda klänningar och samlades för att dansa till Kate Bushs kultförklarade debutsingel ”Wuthering heights” från 1978.

Låten skrev Kate Bush som 18-åring efter att ha sett en tv-serie baserad på romanen ”Svindlande höjder” av Emily Brontë.

”The most wuthering heights day ever” spreds över världen och 2016 ordnade Uppsalabon Camilla Dunér den första hyllningsdagen i Sverige vid Kungshögarna här i Uppsala.

The most Wuthering Heights day ever Uppsala 2017.

Linn Liljemo och Karolina Larsson kände varandra sedan innan, men var omedvetna om att de delade intresset för Kate Bush. De stötte på varandra den där dagen 2016 och är sedan dess arrangörer av ”The most wuthering heights day ever” i Uppsala. 2017-2019 reste mellan 50-100 personer från hela landet hit för att delta i evenemanget.

2016 beställde Karolina Larsson en röd klänning och röda strumpbyxor och tog bussen till Uppsala och Kungshögarna.

– Jag kände mig så utklädd, men sen kom bara fler och fler rödklädda som strålade samman, då kände jag bara, wow! Jag nappade då jag tycker att det är en fantastisk låt och video. Kate Bush är en speciell person och har ju blivit lite av en kultfigur. Man vill ju vara lika cool som hon! Det kändes spännande att få klä sig fint och göra det här tillsammans med så många andra och också som att det var utanför min box och lite udda, det var nog det som lockade mig, berättar Karolina.

Linn är även hon ett fan av Kate Bush och lockades av dagen:

– Det är så fint att vem som helst kan vara med. Det ger en enorm energi att dansa tillsammans och är en härlig stämning där ute, säger hon.

en grupp rödklädda dansare
Ett par timmar innan evenemanget drar i gång hålls ett genrep för dem som vill öva på koreografin. De karaktäristiska rörelserna har döpts till bland annat ”zombiewalk” och ”blomman”, för att man ska hänga med enklare. Foto: Jan Viklund

I Uppsala har man lagt till en egen tradition, då man efter dansen till ”Wuthering heights” springer upp för Kungshögarna till Kate Bushs andra hit ”Running up that hill”.

Vanligtvis får man inte gå upp på kullarna, de tre stora gravhögarna från järnåldern, men den här dagen gör Gamla Uppsala museum, som rår om platsen, ett undantag.

– Att man gör det här så många tillsammans och med människor som man inte ens känner, det ger en hopp om mänskligheten och livet, säger Karolina.

Originalvideon till ”Wuthering Heights” med Kate Bush

Exakt samma dag världen över, dansar tusentals människor till just ”Wuthering heights” som en hyllning till Kate Bush. Särskilt stort är intresset i Australien där uppemot 3000 personer har dansat tillsammans i Sidney. På andra platser kan till exempel vara endast tre rödklädda Kate-bush-fans som samlas och dansar.

”Det är inget krav att man gör exakt rätt, det är gemenskapen och energin som är det fina”

Linn Liljemo

Många evenemang är knutna till att samla in pengar till välgörenhet och under 2017 kunde gruppen i Uppsala donera ett par tusen kronor till Uppsala kvinnojour. Även Gamla Uppsala museum har varit hjälpsamma med att låna ut bord och elanslutningar varje år.

– Alla är välkomna, kravet är att man klär sig i en röd klänning, men man behöver inte kunna dansen. Vi brukar ses och repetera ett par timmar innan för dem som inte kan koreografin. Det är inget krav att man gör exakt rätt, det är gemenskapen och energin som är det fina, säger Linn.

– Vi har även hittat på fina namn till alla rörelser som till exempel ”zombiewalk” och ”blomman”, för att man ska hänga med enklare.

rödklädda dansare i grupp
Exakt samma dag världen över, dansar tusentals människor till just ”Wuthering heights” som en hyllning till Kate Bush. Foto: Jan Viklund

De senaste två åren satte pandemin stopp för evenemanget, men 2022 är tanken att det ska dansas vid Kungshögarna igen.

Sugen på att delta? Nu ligger 2022 års evenemang uppe på Facebook.

Klädkod: röd klänning, röda strumpbyxor, svart bälte, röd blomma i håret, rött nagellack och rött läppstift, eller liknande.

Svindlande höjder har urpremiär på Uppsala stadsteater 4 december 2021.


Om Wuthering heights

Kate Bush som skrev låten ”Wuthering heights” föddes 30 juli 1958. Samma datum 140 år tidigare föddes Emily Brontë, författare till den klassiska romanen med samma namn, med svensk titel Svindlande höjder.

Kate Bush var bara 18 år när hon skrev låten ”Wuthering heights”. Hon inspirerades av de sista minuterna av en filmatiserad tv-serie baserad på romanen av Brontë. Det var en scen då Cathy står utanför ett fönster och vill komma in. En scen som också fångas upp i de återkommande textraderna:

Heathcliff, it’s me, I’m Cathy
I’ve come home, I’m so cold
Let me in your window

11 mars 1978 låg ”Wuthering heights” etta på Englandslistan. Aldrig tidigare hade en låt skriven och framförd av en kvinnlig artist toppat listan.

”En drömroll att få spela”

Dekoren till ”Svindlande höjder” tar form

En person målar på golvet med en långpinne med kolstift i änden
Hannelore Schwarz, målar den stora tygkulissen för hand med ett kolstift längst ut på skaftet för att få överblick och fina linjer. Foto: Maria Lilja

Scenografin till ”Svindlande höjder”, skapad av Agnes Östergren, börjar nu ta form på teaterns dekorateljé. Här handmålas en stor lila tygfond och byggs en träkuliss som ska gå att montera ner allt eftersom föreställningen pågår.

Hannelore Schwarz, målare och attributmakare, jobbar med den enorma tygkuliss som ska handmålas i lila toner för att illustrera heden intill godset ”Wuthering Heights” där kärleksparet Cathy och Heatcliff finner sin fristad.

Träd, både målade på träskivor och i stora fotoutskrifter kommer också att ta plats på heden.

Dekor i trä, stora väggar och ett par dörrar
Den stora träkulissen ska gå att plocka ner under föreställningens gång, då heden som ska synas bakom fönstren får ta allt större plats. Foto: Maria Lilja

Den stora träkulissen, byggd av Per Eriksson och Gustav Lindström, ska målas även den och sedan undan för undan kunna plockas ner under föreställningens gång.

Teaterns tapetserare Lena Wiklund syr också det stora rosa tyg som blir en del av inredningen på godset.

Svindlande höjder har urpremiär på Uppsala stadsteater 4 december.

En kvinna syr med ett rosa tyg på en symaskin
Lena Wiklund, tapetserare, syr de rosa gardiner som ska synas på godset ”Wuthering heights”. Foto: Maria Lilja

Så förvandlas skådespelare till djur

en mask föreställnade en padda
Paddan har fått ögon tillverkade av gamla julgranskulor. Foto: Maria Lilja

De åtta djuren i ”Djur som hatar människor” har alla fått unika specialformade masker gjorda av maskavdelningen på Uppsala stadsteater.

Hårt och mycket jobb har legat bakom förvandlingen av de åtta djur, förklädda till människor, som tar plats på Stora scen i Djur som hatar människor. Inte minst Ella Carlefalk, Agnes Krasse och Lina Nyberg på maskavdelningen har haft fullt upp med att forma och gjuta maskerna till djuren.

– Vi har gjort ett lejon, en orangutang, en tjur, en korp, en hund, en padda och en mus, berättar Agnes.

Hästhuvudet fanns tillverkat sedan tidigare, men har gjorts om för att passa Lolo Elwin som styrmannen Fatima.

Alla skådespelare fick till att börja med sina ansikten avgjutna. Efter det modellerades djurens nosar och ansiktsdrag fram på gipsansiktet med ”plastelina” en slags seg lera som påminner om häftmassa, berättar Agnes.

– Det tog oss flera dagar per mask att bara gjuta och modellera fram djuren.

Ovanpå den nya nu kombinerade masken av djur och människa lades sedan ett nytt algbaserat material, som även tandläkare använder vid avgjutningar av tänder. I plastformen som då bildades hälldes efter det gips på nytt.

När det färdiga djurgipshuvudet var klart trycktes en plastfilm ut över det med hjälp av en vacuumpress på dekorverkstaden. Den tunna och lätta plastmasken målades efter det i rätt färg.

De flesta av djuren fick även päls genom att små hårfiber sprutades fast med hjälp av en specialbeställd ”flockingmaskin” som kastar fast hårstråna på maskerna vilka innan dess täckts med lim.

– Vi har även fyllt maskerna med mjuka material för att göra dem bekvämare att bära och för att minska resonansen. Hästen har till exempel fått hela mulen fylld, berätta Agnes.

en gipsavgjutning av ett ansikte
Varje mask tog flera arbetsdagar att skulptera och gjuta. Foto: Maria Lilja

Alla djuren har fått bakhuvuden i föreställande päls, hår, horn och öron i blandade material. De har även fårtt peruker av olika spretig karaktär och korpen har fått en hätta av handmålade fjädrar.

Djur som hatar människor har premiär på Stora scenen 25 september.

”The Matrix” har inspirerat till ny pjäs