Har människan en fri vilja?

I det allra första blogginlägget för teateråret 2018-2019, berättar dramaturg Jonas Bernander om en av de föreställningar som repeteras på Stora scen just nu: »Den fria viljan«. Liksom vår musikaliska komedi, gör han djupdykningar i den tidlösa frågan: Finns den fria viljan? Vetenskapens svar är lika alarmerande som kittlande...
Gästbloggare: Jonas Bernander, dramaturg för »Den fria viljan«
Har människan en fri vilja? Är vi härskare över våra handlingar och beslut, eller marionetter i en förutbestämd tillvaro? Människor har i alla tider grubblat över detta. Vad tror du?
Den fria viljan är också namnet på en nyskriven musikal med manus, regi och musik av Erik Gedeon, som har urpremiär 22 september på Uppsala stadsteaters Stora scen. Kanske har du sett affischen och undrat lite varför Göran Engman är uppsminkad till Hitler och har en ukulele i famnen. Kanske har titeln gjort dig nyfiken.

Affischbild, »Den fria viljan«. Foto: Markus Gårder
Men… som dramaturg för Den fria viljan skulle jag faktiskt råda dig att tänka efter både en och två gånger innan du slår dig ner i salongen. Det är nämligen så här: Om alltför många ser den här musikalen kommer samhället att gå under.
När vi läste pjäsen första gången tillsammans, skådespelarna, musikerna, Erik Gedeon och jag, växte många känslor i rummet. Förvåning, förvirring, förundran, viss frustration – och många hjärtliga asgarv. Vad sjutton är det här för pjäs egentligen? Efteråt pratade vi om våra intryck av texten. Marken gungar under fötterna… var min första spontana reaktion som dramaturg.
Vad handlar pjäsen om?
En präst som heter Bela (spelad av Daniel Engman) tappar tron och lämnar sin församling mitt under pågående predikan. Han hamnar sedermera på en teater där han träffar Claire (spelad av Mikaela Ramel) och Sam (spelad av Aksel Morisse). Tillsammans börjar de repetera en pjäs som handlar om en rånmördare. Men Sam drabbas av grubblerier. Kan inte pjäsen spelas utan ett brutalt mord? Hade inte mördaren en fri vilja? Hade han inte kunnat låta bli att utföra sitt hemska brott?
Lite senare möter Sam hjärnforskaren Freja. Av henne får han veta att de flesta filosofer och forskare är rörande överens om att den fria viljan helt enkelt inte existerar. Denna insikt sätter igång en kedja av alltmer absurda händelser som förändrar Sam och hans värld i grunden.
Och ja – precis så är det. En lång rad tänkare har bevisat (såväl filosofiskt som naturvetenskapligt) att vi människor inte har någon fri vilja. Och vi som arbetar med pjäsen känner att marken gungar mer och mer under fötterna ju mer vi fördjupar oss i de här idéerna.

Några av de medverkande skådespelarna, Aksel Morisse, Lolo Elwin, Göran Engman, Stina Nordberg. I bakgrunden syns även regissör Erik Gedeon och ljusdesigner Jonas Nyström.
Finns den fria viljan?
Den förklaring som jag personligen har lättast att förstå är den som handlar om orsakskedjan. Det är inte så svårt att greppa konceptet att allt i världen har en orsak och likaså konsekvenser. Ingenting som händer uppstår ur tomma intet. Världen är som ett enda stort dominospel, där brickor faller eftersom andra brickor faller mot dem, och när de faller fäller de i sin tur andra brickor. Jag som människa är en liten del i naturens enorma orsakskedja – jag är helt och hållet ”orsakad”.
Mitt val att köpa panerad torsk med remouladsås till lunch är inte fritt utan beror på en mängd orsaker – jag är extra hungrig eftersom jag åt för liten frukost, jag gick till den närmaste lunchrestaurangen eftersom det regnar ute, jag väljer inte pannbiffen eftersom jag undviker rött kött (vilket i sin tur beror på att jag månar om klimatet, vilket i sin tur beror på att jag läste en larmrapport häromveckan, vilket i sin tur beror på att jag råkade plocka upp en kvarlämnad tidning på bussen o.s.v.).
Orsaker ger konsekvenser som sin tur orsakar nya konsekvenser i all evighet. Var skulle en fri vilja få plats här? Exakt var någonstans skulle den befinna sig? Hur skulle det kunna vara möjligt för mig att liksom stanna upp, kliva ut ur universums oändliga orsakskedja och fatta fria beslut? Det skulle förutsätta någon sorts halvgudomlig ”själ” som befinner sig utanför naturen, och någon sådan tror jag inte ett dugg på.
Vårt medvetande »laggar«
Din hjärna har beslutat sig för vilken knapp den ska trycka på innan du själv är medveten om beslutet.
Vissa filosofer har försökt motbevisa resonemanget om orsakskedjan, men de får det hett om öronen när man börjar titta på kalla fakta från hjärnforskningen. Det verkar nämligen som att vårt medvetande ”laggar”. Medvetandet styr inte hjärnans processer, utan det hänger och dinglar bakpå som en svans. Vi blir medvetna om vad vår hjärna tänker och bestämmer en lång stund efter att hjärnan har tänkt eller bestämt det, ibland flera sekunder senare.
Man har gjort experiment där försökspersoner varit uppkopplade till en hjärnskanner och getts uppgiften att trycka på en av flera knappar på en datorskärm. De kan välja vilken knapp de vill, men har instruerats att trycka omedelbart när de bestämt sig. Försökspersonernas egen upplevelse är alltså att de trycker på knappen i samma ögonblick som de fattar beslutet. Men forskarna som läser av hjärnskannern kan se beslutet långt innan försökspersonen själv blir medveten om det – och kan därmed också flytta omkring knappen så att försökspersonen hela tiden missar den! Din hjärna har alltså beslutat sig för vilken knapp den ska trycka på innan du själv är medveten om beslutet. Och därmed kan du knappast säga att du har fri vilja.
De här sanningarna har jag (och de flesta med mig) enormt svårt att acceptera. Det går emot intuitionen, det sunda förnuftet, allt man har fått lära sig sen barnsben, alla principer som samhället är uppbyggt efter. Det slår undan benen för de flesta politiska åskådningar. Det ogiltigförklarar hela rättssystemet. Om vår hjärna fattar alla beslut alldeles själv – och alla beslut dessutom bara är dominobrickor i en evighetslång orsakskedja – saknar vi ju helt och hållet ansvar för våra handlingar.

Skådespelaren Göran Engman i rollen som Hitler. »Den fria viljan«, urpremiär 22 september.
Var kommer Hitler in?
Plötsligt är dagisbarnets försvar »Det var inte mitt fel! Det bara blev så!« helt giltigt, även för mördare, våldtäktsmän och diktatorer. Denna diskussion förs också i pjäsen – och det är där Hitler kommer in. Den så kallade Godwins lag stipulerar att ju längre en diskussion eller debatt pågår, desto större är sannolikheten att någon kommer att använda Hitler som argument. Det vill säga – om en diskussion bara pågår tillräckligt länge kommer Führern för eller senare att dyka upp. Vilket han också gör rent fysiskt i pjäsen, i skådespelaren Göran Engmans gestalt, under en hetsig diskussion mellan Sam och Claire som handlar just om moraliskt ansvar. Har inte ens Hitler ansvar för sina handlingar? Nej, inte enligt Sam – och inte heller enligt många filosofer och hjärnforskare. (Ett påstående som för övrigt gör Hitler-i-pjäsen mycket förnärmad. Han sätter därför igång att bevisa den fria viljans existens genom att sjunga kupletter, klä sig i damkläder och till sist söka sig en ny karriär som skådis.)
Vem har ansvaret?
Så är det då alltså fritt fram att begå brott, till och med folkmord? Ingenting är mitt fel, ditt fel, någons fel. Ingen väljer ju fritt eftersom allt är orsakat. Jag kan ju inte stå till svars för mina handlingar om jag inte hade kunnat välja att göra annorlunda. Eller?
Ja, här finns ett verkligt problem, menar en grupp filosofer som kallas för illusionister. Insikten att vi saknar fri vilja kan mycket väl innebära att vi slutar ta ansvar för våra handlingar, vilket kan leda till förskräckliga konsekvenser för människan och samhället.
Illusionisternas lösning är enkel: allmänheten ska undanhållas denna viktiga kunskap. Deras hållning kan sammanfattas som »Ja, vi saknar fri vilja – men berätta det inte för någon«. Redan på 1500-talet skrev teologen Erasmus av Rotterdam att om det skulle framkomma att den fria viljan inte existerade – då skulle denna farliga insikt hållas hemlig för massorna och bara delges den utbildade eliten. Samhället är tillräckligt instabilt som det är, varför göra det ännu värre? En modern förespråkare för illusionismen är filosofen Saul Smilansky, som menar att allmänheten är »ömtåliga plantor som måste skyddas i illusionens växthus mot sanningens isvind«. Smilansky skriver att »om allmänheten är naiva nog att tro på den fria viljan, låt oss då inte ta dem ur villfarelsen – eftersom villfarelsen hjälper till att bibehålla ordningen i samhället«.
Vågar du se Den fria viljan?
När publiken tar del av pjäsens explosiva tankegods och inser att de inte är ansvariga för sina egna handlingar – finns det risk att Uppsalas gator urartar i anarki, plundring och massmord? Kommer den deterministiska revolutionen att sprida sig till hela Sverige, Europa, världen? Kommer land efter land dras ner i malströmmen tills människan har utrotat sig själv och planeten ligger ödelagd?
Frågan är om någon verkligen ska tillåtas att se denna farliga teaterpjäs. Om samhället och civilisationen ska överleva är det kanske så att ju färre som ser Den fria viljan desto bättre.

Förberedelser för en scen ur »Den fria viljan«. Scenograf och kostymör Nina Fransson, regissör, dramatiker och kompositör Erik Gedeon, produktionssamordnare Birgitta Nolin och skådespelare Aksel Morisse.
Nog med skrämselpropaganda
Nåja. Låt oss ta ett steg tillbaka. Vi ska komma ihåg att människan redan är ganska duktig på att utrota sig själv och ödelägga sin planet, trots att hon är övertygad om att hon har en fri vilja. Och kanske förhåller det sig precis tvärtom – att själva frånvaron av fri vilja är en utmärkt grund att bygga en hållbar gemenskap på.
Jag kommer att tänka på hur arbetet går till när man skapar en föreställning på teatern – vårt gemensamma arbete med pjäsen, alla våra samtal om hur vi ska bära fram berättelsen och skapa en trovärdig, rolig, gripande och underhållande föreställning.
En av de tänkare vi stött på i vårt förarbete är filosofen Thomas W. Clark, som menar att samhället och etiken bara mår bättre av att vi inte har någon fri vilja. På sin sajt naturalism.org skriver han (min översättning):
Allt vi är och gör är helt sammankopplat med resten av världen. [—] Eftersom vi ser att vi inte är de slutgiltiga upphovsmännen till oss själva eller vårt beteende, kan vi inte slutgiltigt ta äran eller skulden för vad vi gör. Detta minskar obefogad självrättfärdighet, moralisk överlägsenhet, stolthet, skam och skuld. Och eftersom vi ser andra som helt orsakade – till exempel missbrukare, brottslingar, utblottade och hemlösa – blir vi mindre klandrande, mindre straffande och mer medkännande och förstående. [—] Denna insikt utgör grunden för en etik utan fri vilja, byggd på empati och medkänsla.
Så självklart ska du se föreställningen! Vi ses där tillsammans med alla andra i salongen. Premiär 22 september som sagt. Välkommen! Hoppas att marken kommer att gunga lite även under dina fötter.
Jonas Bernander, dramaturg för Den fria viljan
P.S. Om du tycker att det känns svårtuggat med all filosofi och forskning vill jag påminna om att föreställningen är en lättsam och rolig musikal. Det blir inte mindre än 18 nyskrivna låtar av regissören, dramatikern och kompositören Erik Gedeon. (Och du får se Göran Engman spela ukulele utklädd till Hitler.)
Om vår gästbloggare
Jonas Bernander arbetar som dramaturg och VD-assistent på Uppsala stadsteater. Han har tidigare varit dramaturg på bland annat Radioteatern och Ung scen/öst. Ibland undervisar han också i dramatik på Biskops-Arnös folkhögskola eller guidar turister på Operan.