”Elsie Johansson gav teatern en ny publik”

kollage av porträtt på en kvinna respektive två kvinnor som sitter med ryggarna mot varandra
Till vänster: Monica Stenbeck och Anna Carlson spelade barndomsvännerna i ”Hjärterhus” 2011. Till höger: Elsie Johansson fotograferad av Anna-Lena Ahlström

Uppsalaprofilen, författaren, poeten och dramatikern Elsie Johansson har gått bort 93 år gammal.

”Elsie betydde mycket för teatern och teatern betydde mycket för henne. Vi fick en ny publik tack vare henne. En publik som inte sett sina liv på scenen tidigare”, berättar skådespelaren Anna Carlson som medverkade i alla Uppsala stadsteaters uppsättningar av Elsie Johanssons verk.

Elsie Johansson föddes 1931 i Vendels socken i Uppland. Hon växte upp under väldigt enkla förhållanden och levde en stor del av sin ungdom med sin pappa i en liten stuga.

Hon debuterade som poet och författare vid 48 års ålder och på Uppsala stadsteater sattes hennes texter för första gången upp på scen. Först ut var monologen Pappa och jag, vilken framfördes av skådespelaren Anna Carlson.

– Det är en diktsamling som handlar om hennes pappa. De hade en speciell relation och hon var mycket stolt över att hennes texter om pappan visades på en scen och fick en publik på det här sättet. Hon sa ”Anna, tänk om pappa vetat att du skulle stå här och läsa mina dikter”. Jag spelade den år efter år och folk blev djupt berörda, minns Anna Carlson.

2004 sattes Nancy Victoria upp på stora scenen, en bearbetning av Elsie Johanssons romantrilogi. Även här spelade Anna Carlson en av rollerna.

– Jag spelade morsan och Vanna Rosenberg spelade Elsie. Vi satte upp den flera säsonger och folk som aldrig satt sin fot på teatern kom för att se den. I en passage i pjäsen har morsan rest till Stockholm för att hälsa på äldsta dottern, och kommer tillbaka och berättar att dottern dött. Att se de här gråtande 70-åriga männen i publiken, iklädda sina finkostymer,  som här för första gången såg sina egna enkla liv gestaltade på scenen. Det var otroligt.

Två kvinnor på en scen
Anna Carlson och Vanna Rosenberg i ”Nancy Victoria” 2004. Foto: Mats Bäcker.

Elsie betydde mycket för teatern och teatern betydde mycket för henne, berättar Anna Carlson.

– Hon var otroligt stolt över att ha erövrat platser som teatern och litteraturen som hon aldrig kunnat drömma om som ung, och hon älskade att åka på författaruppläsningar. Hon njöt av sitt nya liv när hon blev känd författare och stack inte under stol med att hon var bra.

Elise Johansson fick sedan i uppdrag att skriva en pjäs för scenen, vilket resulterade i Hjärterhus som hade premiär 2011. En berättelse om två gamla barndomskamrater, en nunna och en konstnärinna. Anna Carlson och Monica Stenbeck spelade de bägge väninnorna.

– Elise var inte bara en arbetarklassförfattare, hon lyfte även fram kvinnor, kvinnors sexualitet och erotiska sidor på ett sätt som ingen gjort tidigare. Hon var fenomenal på att beskriva det som kvinnor inte alltid talar om. Det var alltid  lustfyllt att gestaltat hennes karaktärer, men även plågsamt ibland eftersom de människorna inte alltid var lyckliga. De bars av skam och skuld och jag försökte hitta kroppen och gestaltningen för dem. Vilket var lätt när man träffat Elsie och förstod och såg hur hon tänkte. Hon var en enastående och fullständigt orädd människa som visste exakt vad hon gjorde och det med rätta, berättar Anna Carlsson.


Uppsättningar på Uppsala stadsteater:

”Pappa och jag” i regi av Ulf Fredriksson, 1997/1998

”Hjärterhus” i regi av Sunil Munshi, 2011

”Nancy Viktoria” bearbetning av Gunilla Boëthius, i regi av Karin Enberg, 2004