”Den oslipade känslan är tonårens urkraft”

För mer än tio år sedan sökte Uppsala Stadsteater bistånd för att starta en ungdomsverksamhet med fokus på teaterproduktion. Detta skulle komma att bli Uppsala stadsteaters ungdomsensemble och sedan 2013 har ensemblen, tillsammans med dramapedagog Maria Trost, satt upp en årlig föreställning. Varje år jobbar en grupp 15 till 20-åringar ihärdigt kring ett nytt tema de personligen har en relation till. Det är nämligen på det temat och genom deras personliga uttryck och essens, de kvalat in i årets ensemble. Årets tema är ”hat” och har premiär 12/5.

Ungdomsensemblens produktion baserar sig på ”devising” som är ett demokratiskt arbetssätt där gruppen berättar och delar med sig av sina erfarenheter på olika sätt. Utifrån ett bejakande av gruppen och deras upplevelser kring det etablerade temat, skriver Maria ett manus. När de väl kommit igång med arbetet kring det, kan det däremot bli en helt annan berättelse än Maria trott.

– När jag jobbar med devising, är jag ointressant, då är det ungdomarnas erfarenheter, historier och visioner som spelar roll.

Maria lägger stor vikt vid att lära känna individen, gruppen och att ungdomarna lär känna varandra. Detta är en process som sker ända från auditionträffarna till produktionens slut. Hon vill förstå vilka ungdomarna är, så pjäsen kan visa vilka dem är.

– Allt sker symbiotiskt och parallellt, jag kan inte riktigt beskriva min process.

Medlemmarna i ungdomsensemblen byts ut varje år. Dels för att arbetet med produktionen är krävande men också för att gruppen ska få en ny dynamik.

– Mångfalden av historierna som berättas är viktig. Om det är samma grupp av människor blir det samma historier, säger hon.

Bland de 13 personer gruppen består av, kan motstridiga viljor finnas. Maria måste balansera dessa viljor, bland mer och mindre utåtriktade personer.

– Ibland måste man dämpa någon som tar mer plats än andra, samtidigt som den personen uppmanar andra att komma fram lite mer.

Maria berättar att hennes arbete handlar om balans och övervägande. Ungdomarna på scenen är inte sig själva och är det just det de är. De får roller att spela men måste samtidigt ta med sig den egna personen, eftersom berättelsen är utsprungen ur dem. Det svåra för Maria är att skriva ett manus som berättar om ungdomarna men som inte helt avslöjar dem.

– När publiken kommer ska de inte veta att det är någons specifika berättelse men de ska kunna känna det.

Ålder har en stor roll i produktionen eftersom det medför transparens.

– Det är svårare att läsa av vuxna – vad de menar, vill och tänker. Man kapslar in sig själv ju äldre man blir. Gruppdynamik och hierarkier blir även lättare att se och ta på bland ungdomar. Jag är tydlig med att påpeka eller fråga när jag ser hierarkier och maktstrukturer.

Den unga ålderns betydelse är också en viktig kärna för kreativiteten och gestaltandet.

– Det är under en kort period man är ungdom och en speciell tid. Ungdomar är en färskvara, säger Maria och skrattar. Man känner sig kanske mer klok när man är äldre men ju yngre man är, desto mer kontakt är man med en oslipad känslostorm. Det är tonårens urkraft.

Det breda åldersspannet bland ungdomarna skapar en bredd på historien som berättas på scen men även en trygghet i gruppen, upplever Maria.

– Man kan bejaka varandras olika egenskaper. Finns det bara 15-åringar som kommer in med en råhet men också en typ av vilsenhet, kan det bli en grupp som konkurrerar mer med varandra. Nu är det mer som en syskonskara som stöttar varandra snarare än att tävla.

Att några enstaka personer är kvar från föregående produktioner, kan även stärka gruppens dynamik eftersom de redan är trygga i produktionens gång.

– De blir snabbt som en familj.

Årets tema är ett kraftfullt ord men som många gånger används utan vidare eftertanke. När ungdomarna började berätta om sina erfarenheter kring temat blev det dock väldigt tungt berättar Maria.

– Årets grupp sitter på viktiga historier jag tycker många vuxna borde höra och se.

Trots föreställningens svärta, där svåra personliga, subjektiva men också politiska och globala ämnen tas upp, kan man förvänta sig några förlösande skratt då och då, där man kan slappna av och andas ut. Det är även positivt att ta upp ett sådant här negativt ämne, menar Maria. Det blir ett forum för att kunna berätta om det jobbiga och möjligheten att bli hörd.

–Det är det teater handlar om.

Texten är skriven av Moa Fox, journaliststudent på Uppsala universitet