Att dekonstruera den perfekta operan

Berätta om musiken i Così!

Ur ett musikaliskt perspektiv är det Mozarts kanske mest perfekta opera. Övergångarna är perfekta, den harmoniska utvecklingen är perfekt och melodierna det vackraste man kan tänka sig.

Har ni vågat stryka i den perfekta operan?

Ja, väldigt mycket! Utan strykningar är stycket tre och en halv timme långt, vår Così är bara två timmar. Och vi har valt att inte gömma strykningarna och de musikaliska sprången. De blir allt mer chockerande ju längre in i stycket vi kommer. Handlingen kretsar ju runt att livet inte är så perfekt som man skulle kunna tro och förhållandet mellan karaktärerna blir mer och mer ett känslomässigt kaos. Dessutom har vi experimenterat mycket med recitativen. Några är traditionella, medan andra har en mer atonal verfremdungseffekt eller är till och med talade med nutida ackompanjemang. Vi har också dekonstruerat några av ariorna för att beskriva karaktärernas känslor.

Vad kommer vi höra för instrument i orkestern?

Orkestern är en blandning av traditionella Mozartinstrument (stråkkvintett plus blåskvintett) och instrument som man vanligt­vis inte hör i Così (ackordeon, saxofon, trombon och vibrafon). Det ger oss möjligheten att ha passager som låter traditionellt och passager som låter fullständigt galna ur Mozarts perspektiv.

Kommer vi ens känna igen Mozart?

Ja! Men mitt i den där varma jag-känner-igen-det-känslan kommer ni att överraskas och kanske till och med chockas av vad vi gör med Mozarts musik. Vi har tagit bort hans helgon­sken. Vi har strukit och instrumenterat fullständigt pietetslöst. Det här är ett experiment med både operan och publiken.

Intervju och text av Tuvalisa Rangström, dramaturg Folkoperan.