Vad betyder Republiken Lycka idag? Regissör Anja Suša berättar om sin relation till Martin Crimps pjäs och om varför hon sätter upp den just nu. Republiken Lycka har premiär 20 september på Lilla scenen.
Hur känns det i Republiken Lycka?
Varför har jag valt just den här texten? Eller är det kanske texten som har valt mig? För mig handlar det om att den talar direkt till vår tid. Så enkelt och så komplicerat är det.
Martin Crimp är en dramatiker som jag alltid har känt en särskild närhet till. Konstkritikern filosofen Boris Groys beskriver vissa konstnärer som ”kamrater till tiden” – de lever inte i sin tid, utan med den. Crimp är en sådan dramatiker. Sedan jag började som regissör under den brittiska in-yer-face-eran har hans verk funnits med mig, men först nu har jag fått möjligheten att iscensätta en av hans pjäser.
Republiken Lycka är en pjäs jag länge haft i bakhuvudet, i väntan på rätt tillfälle. Jag har föreslagit den i olika länder och sammanhang, men det är först nu den har funnit sitt rätta hem – här på Uppsala stadsteater. På den här teatern har jag tidigare arbetat med dramatiker som Jean-Luc Lagarce, Tena Štivičić och Elfriede Jelinek. Jag visste att om jag skulle sätta upp Crimp i Sverige, borde det vara just här. På Uppsala stadsteater finns ett starkt konstnärligt sammanhang, en generös teater och skådespelare som alltid vågar ta sig an det egensinniga och utmanande – som bidrar med något ovärderligt till det teateruniversum jag försöker skapa som ibland kan tolkas som komplex eller även obegripligt.
Jag dras till den här pjäsen därför att den inte bara överlevt sedan den skrevs 2014, utan också åldrats väl. Samhället har förändrats radikalt på kort tid. Vi lever i vad ekonomen Yanis Varoufakis beskriver som en ny teknofeodalism, där några få extremt rika entreprenörer har tillgång till artificiell intelligens och andra verktyg för massförstörelse, medan en alltmer utarmad majoritet lever i en pågående kris. I den nya verkligheten känns Crimps text nödvändigare än när den kom till.
Även om Crimp själv förblir kryptisk om pjäsen, har jag valt att läsa den som en berättelse djupt förankrad i vår västerländska kultur och om vår föreställning om medelklassen. Genom den dysfunktionella familjen som samlas kring ett julbord speglas större samhällsfrågor.
Crimp uttalar sig inte öppet om det men jag tycker att han tydligt pekar mot vissa avgörande skeenden i modern brittisk historia – och mot den politiska splittring som i grunden alltid handlar om klass. Margaret Thatcher sade en gång: ”There is no such thing [as society]! There are individual men and women and their families”. För mig känns det som om Crimp tar avstamp i just det påståendet i ett Storbritannien före Brexit, och därifrån undersöker vad som händer när inte bara samhället upplöses, utan också familjen – och till sist individen. Vad finns kvar när alla har lämnat festen?
Jag vet inte exakt vad Crimp själv avsåg, men det är så här jag har valt att läsa hans pjäs – ur ett bredare perspektiv. För mig handlar föreställningen inte bara om det brittiska samhället, utan om västvärlden i stort. Och det utspelar sig nu. Det drabbar oss alla, vare sig vi vill se det eller inte. Men vi måste våga se det – för det är inte alla som får biljett till rymdskeppet till Mars.
Vi befinner oss tyvärr både i tiden och med tiden, samtidigt som tiden håller på att rinna ut.
Anja Suša, regissör.
Anja Suša har fått flera priser och är verksam som teaterregissör i Sverige, Serbien, Kroatien, Montenegro, Slovenien, Polen och Danmark. Hon är professor i teaterregi vid Stockholms konstnärliga högskola. 2022 regisserade hon Älskarinnorna på Uppsala stadsteater som uttogs till Scenkonstbiennalen. Dessförinnan på Uppsala stadsteater har Anja regisserat Inte hela världen och Tre vintrar. På andra teatrar har hon bland annat regisserat 5boys.com på Backa Teater, Vår klass på Helsingborgs Stadsteater och #jeanne för Riksteatern och Dramaten.
Foto: Jelenaa Janković