Vi befinner oss i en i en tid när det finns starka krafter som vill förfrämliga oss människor för varandra. Krafter som vill polarisera och göra oss osäkra, få oss att fokusera på olikheter oss emellan istället för att försöka skapa sammanhållning, och göra det genom att tilltala våra mest reaktiva känslor som avund och rädsla. I en sån tid tänker jag att det är vår uppgift som konstnärer och teaterskapare att våga krångla till det, våga påstå något och våga vara motstridiga i våra påståenden, lita på att publiken kan ta till sig flera lager av en berättelse, att publiken vill tänka och känna själva men för den skull inte ryggar tillbaka för att någon kommer med starka påståenden.
Teatern har alltid använts för att nå ut till folket, ur ett behov av att berätta och gärna lära publiken något de inte visste. Inget ont om teater om kärlek och relationer, men det är inte vad som intresserar mig allra mest. När jag fick läsa Medan vi brinner första gången var det tydligt för mig att det här är en pjäs som vill någonting med sin publik, en pjäs som vågar påstå och vågar vara både djupt allvarlig och mänskligt dråplig. Jag förstod också att det var en pjäs som skulle kräva att också jag var modig på så vis att jag vågade påstå sådant jag själv inte har erfarenhet av eller tolkningsföreträde till, men känner stark solidaritet med. Och för mig är det precis vad teater och konst ska göra. Den ska skapa vägar in i det tillsynes okända, den ska oförfrämliga oss inför varandra, sudda ut gränserna mellan tanke och känsla och mellan det politiska och personliga, den ska göra allt det för att den kan.
Den här berättelsen om Omar, en ung man med palestinskt ursprung, som lever i Sverige men har det palestinska arvet som en låga inom sig som håller på att bränna upp och ut honom snart eftersom han inte vet hur han ska omvandla det till en konstruktiv kraft. Som kastas mellan viljan att ”bara få vara en människa” och viljan att förändra den orättvisa värld han ser omkring sig och som han vet påverkat hans föräldrar på sätt han aldrig riktigt kan förstå, det är i sanning en berättelse om vår tid, vår värld, som vi alla lever i och berörs av. Jag har velat skapa en föreställning att dras med i och tumla runt i och förhoppningsvis komma ut både drabbad och upplyft på andra sidan. Så låt dig föras med på resan och se vart den för dig!
Josefin Ankarberg
Medan vi brinner spelar fram till 19 november 2026 på Lilla scenen