Med avstamp i boken Pojken i trädkojan skrev Aksel Morisse och Danny Wattin pjäsen Johanna. En berättelse om natur och civilisation, barn och vuxna, grupp och individ och om vikten av att byta perspektiv ibland.

När jag gick i femte klass sa min fröken en gång att ”lämlar är äckliga djur”. ”De är inte äckligare än du” svarade jag, vilket fick mina klasskamrater att vrida sig av skratt. Fröken blev förolämpad och skrev ett brev till mina föräldrar. Jag försökte ofta vara rolig i skolan, men inte den här gången. Min kommentar bottnade i ett starkt intresse för naturen som jag fått av min pappa. Han lärde mig att allt levande hänger samman, i en komplex balans. I denna balans ingick lämlarna. Pappa sa till mig att jag hade rätt i sak, men att jag kunde ha uttryckt mig lite bättre. Han svarade fröken med en uppläxning i retur.

Författaren Danny Wattin skrev boken Pojken i trädkojan tillsammans med den lågstadieklass där båda våra söner gick. Berättelsen fångade många av de tankar som alltid intresserat mig. Natur och civilisation, barn och vuxna, grupp och individ samt vikten av att byta perspektiv ibland. Med avstamp i boken började Danny och jag skriva en saga för scenen. Vi kontaktade Tomas Ebrelius som jag jobbat med i en tidigare produktion på teatern, och frågade om han var intresserad av att skriva musik och arrangera, vilket han direkt nappade på. Jag frågade också min dotter Olga om vi fick använda musik som hon skrivit under en låtskrivarutbildning och även hon hakade på. Resultatet blev Johanna, en musikteaterföreställning för hela familjen.

Johanna har nypremiär 29 november. Varmt välkomna!

Aksel Morisse
regissör

Foto: Sören Vilks och Micke Sandström