Harry Friedländer

Porträttfoto Harry Friedländer
Harry Friedländer Foto: Micke Sandström

Medverkade under spelåret 2022/2023 i Arsenik och gamla spetsar, Bra där! och och Julius Caesar.

Harry är utbildad vid teaterhögskolan i Luleå.

Läs mer om Harry på IMDB.


Hur hamnade du på Uppsala stadsteater?

– Jag gjorde min praktik från Teaterhögskolan i Luleå här 2012 och spelade väldigt många roller, typ 14 stycken. Till exempel var jag med i ”4 dagar i april”, en superspännande och viktig pjäs baserad på händelserna kring påskkravallerna i Uppsala 1943 och de 65 norska studenter som sedan försvann från Uppsala. Det visade sig att studenterna blivit utskickade eftersom nazisterna ockuperat Norge och då var de inte längre välkomna här. Studenterna försvann på gränsen allihop, antagligen så dog de. Jag spelade både polis med mörka sympatier, en norsk student, tysk spion, en hotelliggare osv.

–  Jag kom sedan tillbaka till Uppsala stadsteater 2017, och har varit här sedan dess.

Varför blev du skådespelare?

– Min faster tog med mig på mycket opera när jag var ung. Hon var även sekreterare i Teatrarnas Riksförbund (nuvarande Svensk Scenkonst), så hon är en stor anledning till mitt teaterintresse. Jag är kock från början, utbildad på Nyköpings hotell & restaurangskola och efter lumpen tog jag anställning i flottan och blev kvar där i tre år. Nu i efterhand förstår jag att jag var omedvetet van att sätta på mig en kostym (kockrock eller uniform) och i träda en roll. Så intresset för skådespeleri har alltid funnits med mig på något sätt och tillslut fick det mig att söka Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Där bestämde jag mig för att det var det här jag skulle göra. Efter folkhögskolan startade jag och några kompisar en fri teatergrupp –  ”Teater 8”, där vi gjorde allt själva, det var urhäftigt och enormt lärorikt. Sedan bar det av till Teaterhögskolan i Luleå.

Vad är det bästa med Uppsala stadsteater?

– Det är en varm och familjär stämning. Jag tycker också mycket om det som teatern har gjort, och fortfarande gör – det är en väldigt bred repertoar. Nu under pandemin har vi även kunnat åka ut och göra saker, vilket har gett jättemycket. Till exempel så var jag med och gjorde ”Bygget – så kul att få ihop!” som vi spelade utomhus på förskolor i augusti 2020, det var jättekul och kändes viktigt att göra.

Har du någon drömroll eller projekt som du skulle vilja göra?

– Jag vill att mitt yrkesliv ska innehålla en bred balans och hoppas kunna få möjlighet att fortsätta spela inom alla olika genrer. Det är viktigt att variera sig så man inte fastnar. Det finns så klart roller som jag skulle vilja göra, men jag tror att de kommer till en när det är menat att man ska ha dem.

Du skriver även manus?

– Skrivandet har alltid funnits med mig och jag har påbörjat flera manus för teater och film som jag jobbat intensivt på i perioder. Skrivandet är ett bra sätt att upprätthålla kreativiteten.

Har du någon karaktär som du tyckt extra mycket om att göra?

– Jag tyckte mycket om att göra Karl-Artur, den vilsne prästen i Selma Lagerlöfs ”Löwensköldska ringen” (2017). Han var så komplex och jag fick jobba hårt för att bemästra hans karaktär som var så vilsen med fruktansvärt dålig självkänsla. Han slets mellan att vara djupt troende och att falla för alla frestelser i världen, vilket till slut gjorde honom galen.

– Jag gjorde även optimisten i ”Fniss- världens tråkigaste pjäs” (2018) vilket var jätteroligt. Optimisten var superpå allt och gjorde en resa från att vara superoptimist till att rasa ner i melankoli och gråta och sedan bli upplyft av pessimisten. Vi spelade för barn och det var jättehäftigt att höra deras reaktioner. Många tyckte bättre om pessimisten eftersom han var lugnare och inte så jobbig, extrovert och högljudd. Många ville vara optimisten, men de tyckte att han var jobbigt att vara tillsammans med –  det var en intressant iakttagelse.

– Jag spelade även FN-soldat i uppsättningen av ”Kongo – en pjäs om Sverige” (2016) ett samarbete mellan Lumor och Teater Tribunalen. Den handlade om Kongokrisen och byggde på intervjuer med soldater som varit med i de fredsbevarande styrkorna. Det var väldigt fint att få spela en person som funnits på riktigt och spännande att få spela honom som både den 20-åriga soldaten i ett brinnande inbördeskrig, över 700 mil hemifrån och som den 80-åriga familjefadern som sitter vid fikabordet med alla minnena från kriget.


TIDIGARE PÅ UPPSALA STADSTEATER

Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf, regi: Anna Azcárate, premiär 26/4 2017

Hunden som kom in från kylan av Volker Quandt, regi: Elisabeth Frick premiär 14/11 2018

Fniss – världens tråkigaste pjäs av Minna Krook, premiär 1/9 2018

Frankensteins r-r-rädda monster av Minna Krook, 9/3 2019

Måsen av Anton Tjechov, regi: Dennis Sandin, 16/10 2021

Loranga, Loranga av barbro Lindgren, regi: Olle Törnqvist 2021/2022

Bra där! av Aleksi Swallow, Dejan Milacic & Simon Wimmer, regi: Affe Ashkar, premiär 2/4 2022