Elisabeth Wernesjö

Elisabeth Wernersjö porträtt Foto Pontus Eklund
Elisabeth Wernersjö Foto Pontus Eklund

Elisabeth Wernesjö tillhör Uppsala stadsteaters fasta ensemble.

Medverkar under spelåret 2024/2025 i Fanny och Alexander på Teater Galeasen, i samarbete med Uppsala stadsteater och Dramaten.

Elisabeth Wernesjö är utbildad vid Teaterhögskolan i Göteborg 2005–2009.

Elisabeth kom till Uppsala stadsteater efter sin examen 2009. Sedan dess har hon varit med i över 40 teaterproduktioner.

Hon har även tillbringat en säsong vid Helsingborgs stadsteater, där hon medverkade i föreställningar som Den inbillade sjuke och Det blåser på månen.

Elisabeth har medverkat i flera tv-serier, bland annat Lingonligan, Sjukt oklar, den kommande dramakomediserien Ambassadören. Hon har även synts på filmduken, bland annat som Anna i den prisbelönade filmen Flocken.

Tillsammans med Sanna Hodell och Pontus Eklund är Elisabeth också med i Simulanterna, teaterns husband som återkommande spelar på Teaterbarens scen.

Läs mer om Elisabeth på Wikipedia.


Hur var det att komma till Uppsala stadsteater?

När jag gick scenskolan var Uppsala stadsteater »the place to be«. Alla scenskoleelver ville till Uppsala. Uppsala stadsteater stod i framkant, med många stora, nya och internationella regissörer. Det gjordes uppsättningar med fräscha grepp och vinklar. Det var hippt! Därför var det helt otroligt att få komma hit.

Här arbetade teaterns alla avdelningar tätt med varandra och jag kände direkt att det fanns en fantastiskt god arbetsmiljö. Det kändes som att komma hem. Jag var ju ganska ung när jag kom till teatern, så man kan nästan säga att jag har vuxit upp här. De anställda i huset har blivit som en familj, men också publiken. Jag upplever att det finns en väldigt nära kontakt med uppsalapubliken, som har blivit så kär för mig. Jag är väldigt glad att ha Uppsala stadsteater som mitt andra hem.

Vad är det bästa med ditt yrke?

Det är nog sökandet, att hitta det bästa och det mest optimala sättet att leka fram en berättelse. Berättandet är något vi inte kan leva utan. Och på en teater står berättandet i fokus. Därför tror jag att teatern är odödlig: Vi behöver berättelserna och vi behöver direktkontakten med publiken för att existera. Det blir ett viktigt samspel, som ställer krav både på mig och på publiken. Det resulterar i ett möte som jag tycker är magiskt.

En annan sak! När jag repeterar, när jag kommer med konstnärliga förslag, när jag försöker läsa min karaktär, när jag försöker komma närmare texten eller när jag ska berätta den här den här berättelsen så trovärdigt som möjligt – alla dessa led kräver att jag fullt ut måste hänge mig. Jag kan inte hålla tillbaka då, inte i repstadiet och inte på scenen. Det finns något extremt befriande i det. Att skuld och skam inte har utrymme på scenen. Nästan allt är accepterat. Jag kan gå in i vilken människotyp som helst och det är okej. Medan om jag går ut på gatorna i samhället, skulle jag förmodligen klassas som helt galen. För mig är det den totala friheten.

Jo, en till sak på samma tema! Jag älskar att spela roller som ligger långt ifrån mig själv. Att förvandla röst, karaktär och kropp. Att vara så långt ifrån sig själv och att våga vägra vara normal. Det är att leka på riktigt och på allvar!

Vilket är ditt mest underbara ögonblick på teatern?

Jag hade spelat Bravo!, min monolog och hyllning till Edith Piaf, på Intiman och på Ettan länge och till slut så var det så stort publiktryck att förslaget kom från Katja, producenten, att vi skulle sätta upp den på Stora scenen. Det gjorde vi och det blev slutsålt.

Sen kom den där kvällen då vi skulle göra föreställningen: Jag sitter på Stora scenen när publiken kommer in och märker att jag skakar i hela min kropp. Jag blir väldigt sällan nervös, men det här var ett ganska starkt tecken på att jag var nervös! När publiken väl har satt sig får jag syn på min dåvarande pojkväns föräldrar som vinkar till mig från salongen. Av ren reflex vinkar jag tillbaka. Det var ju inte planerat att Edith Piaf skulle göra det från scenen. Attans. Men detta generar i att hela publiken vinkar tillbaka till mig. Och det gjorde att all min nervositet rann ut genom mina stortår. Jag bara: Men gud, publiken vill mig ju väl. De sitter ju inte här för ingenting. De vill höra en historia, en berättelse, och jag ska berätta den för dem. Det här är mina vänner och jag behöver inte vara rädd.

Sen följde en makalös teaterupplevelse för mig, det var ren och skär glädje. Det var jag, min vapendragare Sanna Hodell som spelade piano, och en helt fullsatt salong. Och i slutet när det blir black, under den korta sekunden när vi först släcker i applådtacket, då har alla i publiken hunnit ställa sig upp. Så när ljuset kom tillbaka då jublade hela salongen. Det var helt otroligt!

Jag fick frågan efteråt om vi skulle sätta upp föreställningen på Stora scenen igen och det sa jag absolut nej till, haha, jag ville ha den här känslan kvar i mig. Som att nu slutar vi på topp. Det var fantastiskt och det var ett underbart möte med publiken. Efter det så är jag inte alls lika nervös längre på scen. Det är tack vare den fina publiken. Magiskt var det!


TIDIGARE PÅ UPPSALA STADSTEATER

Pojken och sjöjungfrun av & regi: Emma Roswall. Spelåret 2023/2024

Utkantssverige av Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn, regi: Magnus Berg. Spelåret 2023/2024.

Livejulquiz av Emma Roswall och ensemblen, premiär 10/12 2021

Måsen av Anton Tjechov, regi: Dennis Sandin, premiär 16/10 2021

Djur som hatar människor regi: Erik Gedeon, premiär 25/9 2021

Loranga, Loranga av Barbro Lindgren, regi: Olle Törnqvist, 2021/2022

Meningen med döden av Erik Gedeon, regi: Erik Gedeon, premiär 25/1 2020

3 vintrar av Tena Štivičić, regi: Anja Suša, premiär 21/9 2019

Episod av Lars Norén, regi: Sofia Jupither (skapad av Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Uppsala stadsteater, Malmö Stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern, Riksteatern och Svenska teatern i Helsingfors), premiär 13/11 2018

Strindberg – en standup av Anna Pettersson (samarbete med Strindbergs Intima Teater), regi: Anna Pettersson, premiär 3/3 2018

Inte hela världen? Av Jean-Luc Lagarce, regi: Anja Suša, premiär 3/12 2016

Den goda människan i Sezuan av Berthold Brecht, regi: Sunil Munshi, premiär 8/10 2016

Kung Lear av William Shakespeare, regi: Linus Tunström, premiär 23/1 2016

Ordets makt av Ola Larsmo, Martin Lindberg, Åsa Lindholm & Lucia Cajchanova, regi: Linus Tunström, premiär 16/10 2015

Loosern och skönheten av Dennis Magnusson, regi: Sara Cronberg, premiär 15/3 2014

Vem är rädd för Virginia Wolf av Edward Albee, regi: Sunil Munshi, premiär 23/11 2013

Bravo! av Eugenia Gorelik,regi: Eugenia Gorelik, premiär 1/10 2013

Pygmalion av George Bernard Shaw, regi: Lucy Pitman Wallace, premiär 2/3 2013

Fanny och Alexander av Ingmar Bergman, regi: Linus Tunström, premiär 20/10 2012

Dracula av Martin Lyngbo och Lucas Svensson efter Bram Stoker, regi: Martin Lyngbo, premiär 22/9 2012

4 dagar i april av Magnus Alkarp, regi: Sara Cronberg, premiär 18/2 2012

Romeo och Julia av William Shakespeare, regi: Heinrich Christensten 3/12 2011

Lagom nära döden av Ada Berger, regi: Ada Berger, premiär 21/9 2011

Låt den rätte komma in av Jakob Hultcrantz Hansson efter John Ajvide Lindqvist, regi: Jakob Hultcrantz Hansson, premiär 16/3 2011

Elake Måns av Dennis Magnusson, regi: Dennis Sandin, premiär 22/1 2011

Evigt ung av Erik Gedeon, regi: Olle Törnqvist, premiär 20/11 2010

Anna Karenina av Leo Tolstoj, regi: Linus Tunström, premiär 9/10 2010

Den blomstertid som kommer av Jonathan Lehtonen, regi: Lars Melin, premiär 27/1 2010

Peter Pan av J.M Barrie, regi: Rüdiger Pape, premiär 21/11 2009