Sven X:et Erixsons kända stucco lustro är det första man ser när man kliver innanför dörrarna till Uppsala stadsteater. I sommar har den stora målningen renoverats för första gången. Ett krävande och pilligt arbete som pågick i en veckas tid.
En hel vägg inne i Uppsala stadsteaters foajé pryds av den kända konstnären Sven X:et Erixsons k-märkta stucco lustro, föreställande hans egna scenografier och kostymer till kända pjäser.
1951 fick han i uppdrag av Stadens skönhetsråds att smycka väggen inne i det som då var Folkets hus. I sommar har verket på väggen renoverats för första gången sedan det målades. Ett krävande och pilligt arbete som utförts av Stockholms Målerikonservering.
– Det var utmanande då målningen var känsligare än vi trodde. Vi fick vara väldigt försiktiga då olika pigment var olika hårt bundna och färgen lätt släppte, berättar Ewa Björdell, målerikonservator och delägare av Stockholms Målerikonservering.
X:et Erixson använde sig av en avancerad måleriteknik: stucco lustro. Den innebär att man blandar kalkvatten med tvål och pigment. Efter det stryker man med heta järn över ytan tills vattnet avdunstat vilket gör att ytan blir väldigt hård och blank.
En tidkrävande metod som X:et Erixson tog hjälp av stuckatören Roberto Filobello för att utföra. Efter nästan ett år var de klara med målningen.
Två konservatorer från Stockholms Målerikonservering arbetade under en vecka i somras med att försiktigt rengöra stucco lustron och laga de skador som uppstått under åren.
– Det var en del kaffe- och vinfläckar, plus repor och bitar som lossnat. Vi har lagat med kalkbruk, tunt spackel och använt en färg med ett syntetiskt bindemedel och pigment för att måla i skadorna. Det svåraste var att få till rätt glans, vi fick gå tillbaka och lägga på många lager för att få rätt utseende, säger Ewa Björdell.
Väggen är välvd vilket gjorde den knepig att måla på. Som besökare ser man den även halv – antingen nerifrån entrén eller från balkongen i övre foajén, vilket gör det svårt att få överblick över målningen. X:et Erixson delade därför in väggen vågrätt i två delar. I den övre delen syns scenbilder från sex olika pjäser: De vises sten, Yerma, Två scener från Blodsbröllop, Fröken Julie och Richard III. Scenbilderna gavs ingen ram utan X:et ville att de skulle flyta i varandra som ett levande skådespel.
I nederdelen berättar bilder om arbetet på en teater med en scenarbetare iförd mantel lyftandes Richard III krona.
När stucco lustron var klart hyllades X:et av bland annat kollegan Stellan Mörner, som själv tackat nej till uppdraget att smycka teaterns vägg då han tyckte att rummet var för svårt att måla i. Tidningen Upsalas konstkritiker var mer avigt inställda och tyckte att det var för mastigt att ta in ett sånt verk efter att ha sett en föreställning ”hur ska man orka uppleva så många världar på en gång samtidigt som man har huvudet fullt av vad som försiggår inne på scenen” frågade de sig.
Den som besöker Uppsala stadsteater får bilda sig en egen uppfattning!
* fakta hämtad från bland annat boken Tid med teater av Christer Åsberg.