
Paula från en by på landet och Brigitte från staden har bägge krokat tag i varsin man för att via dem försöka ta sig uppåt på samhällsstegen och bort från det liv de lever i dag.
De båda kvinnorna i Elfriede Jelineks bok Älskarinnorna, får representera både en kritik mot patriarkatet, kapitalismen och politiken som fördes i Österrike 1975, när hon skrev boken.
I regi av Anja Suša sätts nu Älskarinnorna upp som pjäs i Sverige för första gången.
Paula är kär i Erich och drömmer om ett liv tillsammans. Och om Italien och om att få gå på bio. Brigitte avskyr Heinz men håller fast i honom med näbbar och klor då hon ser honom som den enda biljetten till ett annat liv.
Kvinnornas liv är ramen för Elfriede Jelineks Älskarinnorna som nu sätts upp på Lilla scen på Uppsala stadsteater.
Mot en knallgul scenografi syns projiceringar av ett Österrike 1975, samma år som Jelinek skrev sin roman.
Och visst handlar berättelsen om patriarkatet som gör att Paula och Brigittes framtid är beroende av en man. Män som de bägge förtvivlat försöker bli gravida med för att därmed lyckas knyta hårdare till sig.
Men det Anja Suša tagit fasta på är Elfriede Jelineks kritik mot kapitalismen, där hon ser att kvinnornas liv blir handelsvaror i ett ekonomiskt system, som har lika mycket makt över människor än i dag.
– Jag ville använda den här texten på ett mer komplex och sofistikerat sätt. Den handlar inte bara om patriarkatet utan i allra högsta grad om kapitalismen, vilken göder patriarkatet och skapar många offer. De här kvinnorna är offer som tvingats in i sina roller vilka skapats åt dem av någon annan. De tvingas spela de här rollerna om de vill överleva och ha det gott.

Precis som den fem personer starka kvinnliga ensemblen spelar en mängd roller i föreställningen, så menar Anja Suša att dagens samhälle gjort att vi alla behöver spela våra roller dagligen för att fortsätta vara framgångsrika och bli accepterade.
– En grundläggande del av kapitalismen är spelandet av roller, av att leva upp till en prestation. Oavsett vad du jobbar med – en tjänst eller att leverera paket från dörr till dörr, så kommer strax en uppmaning om att ge dig ett betyg. Vi har skapat ett betygssamhälle som är brutalt och omänskligt, vi är alla bedömda. Precis som vi här spelar teater på en scen så står vi alla på olika scener i verkligheten, i sociala medier, där vi hela tiden behöver visa upp den bästa bilden av oss själva. Där betalningen är en tumme upp eller en tumme ner eller med snabba emojis. Många människor lever i dag endast för att kunna prestera på sociala medier.
Jelinkes text innehåller även mycket svart, rå humor som i bland fastnar i halsen. Som när Brigitte handgripligen slåss med sin rival Susi kring tillagandet av en schnitzel till Heinz, som i sig är både otacksam och självupptagen med gräsliga föräldrar.
– Det är sällan jag skrattar när jag läser pjäser, men här gjorde jag det. Det är en väldigt rolig text.


Anja Suša har satt upp många verk av postdramatiska dramatiker, men detta blir första gången som hon gör scenkonst av Elfriede Jelineks text.
– Jag tycker om, och har läst många av hennes texter, och har alltid hoppats att jag ska få chansen att gestalta någon av dem, så jag blev verkligen glad när jag började prata med Uppsala stadsteater om att sätta upp Älskarinnorna. Jag har arbetat här, och med ungefär denna ensemble, två gånger tidigare och det har alltid varit ett nöje. Det sista jag gjorde i Sverige före pandemin var att sätta upp 3 vintrar här på Lilla scen och nu blir Älskarinnorna det första jag sätter upp efter pandemin. Det blir väldigt symboliskt för mig på något vis att göra det på samma scen.
Men egentligen pratar hon inte om dem utan om samhället som lämnade dem utan några andra alternativ. Och om människor som inte drar sig för att klättra på varandra, stampa på varandra, för att ta sig uppåt.
Anja Suša
Att valet föll på att sätta upp just Älskarinnorna var lite av en slump. Under pandemin befann sig Anja Suša i Belgrad där hon träffade en vän som arbetar som översättare mellan tyska och serbiska och som berättade om Elfriede Jelineks tidiga bok Älskarinnorna.
Några dagar senare gick Anja Suša förbi en bokhandel och köpte boken.
– Jag sträckläste den på en kväll. Jag kunde inte lägga bort den. Då kände jag att det var precis den här berättelsen jag skulle sätta upp. Som regissör är jag sällan intresserad av själva texten utan jag söker efter ett ämne som jag vill berätta om, och efter det försöker jag hitta rätt text som kan hjälpa mig att göra det.

Ämnen som kapitalism, feminism, klass och kön är tydliga i texten och framförandet.
– Det är viktigt att inte glömma att boken skrevs 1975 då det verkligen var revolutionärt att prata om kvinnors position i Europa eftersom det var många länder som vi upplever som progressiva, till exempel Schweiz, där kvinnor inte hade den grundläggande mänskliga rättigheten att rösta förrän 1973. Även om Jelinek skriver om Österrike så berättar hon egentligen om hela den västerländska kontexten på den här tiden. Hennes bok är också en reaktion på klimatet i Österrike efter andra världskriget och på den nazistiska stämning som levde kvar hos många vanliga medborgare.
För att framföra sin kritik så använder sig Jelinek av de två underprivilegierade kvinnorna som arbetar i fabriken och som vill gifta sig för att kunna göra klassresan uppåt och ha det bra i livet, vilka hon beskriver med en distans, kallt och utan särskilt mycket empati.
– Men egentligen pratar hon inte om dem utan om samhället som lämnade dem utan några andra alternativ. Och om människor som inte drar sig för att klättra på varandra, stampa på varandra, för att ta sig uppåt.
Älskarinnorna har Sverigepremiär på Lilla scen 17 september.